Det är viktigt att alla vi människor får känna hur kärlekens vingar bär oss var vi vill i världen.

Varje dag så möter vi olika val, En del är lätta & en del är svåra.

Men det är val som vi gör varje dag. Många gånger helt omedvetet och ibland medvetet utifrån strategier och bästa förutsättningen för en som individ.

Vad är möjligheterna som ges!

Vissa dagar har vi extra låga dagar och då vill vi inget annat än att få en lång varm omtänksam kram från någon som förstår man är lite låg,

Vissa dagar vill man bara gå omkring och krama alla, skitsamma om det är en främling bara man får dela med sig hjärtats bubblor...

Vi behöver dom där dagarna som skiljer känslorna åt, För att få oss att stanna upp ett ögonblick och värdera vad som är viktigt för oss, alltså dom små men ändå viktiga sakerna som är lätt att det går förbi.

Förstå också att varje dag är inte den andre lik och det inte finns garantier för morgondagen.  Att känslorna får oss att stanna upp ibland och vi måste känna själva vad som är vårt sanna värde.

Hur vi värderar oss själva.

Hur andra värderar oss...

hur andra tänker om mig och hur tänker jag mig om andra?

Ibland tänker man till också om kommunikationen.

Finns det dialog mellan eller är det bara monolog?

( M, lånade ditt citat, den var så bra!)

Vi alla behöver få någonting tillbaka också, Ibland behöver vi bara att få, en viss period, kanske för vi befinner oss i en livskris av något slag.

Ibland så tvärtom, att man måste offra sig för andra.

VI kan inte vara egoistiska men vi kan inte heller vara för generösa.
Man måste lära sig att finna en balans för vad som är ge och att ta,

ett samspel måste finnas mellan, men det gäller att båda parter hajar spelplanens regler.
Annars kan det bli lite svårt när man står där år efter år och bara ger och ger och hoppas på att människan ska fatta tillslut.

Man måste prioritera vissa saker, Man är nummer ett i sitt liv.
En själv är den viktigaste människan i sitt liv.

Ibland så kommer livet emellan och jag vill ta ansvar för mitt liv.

Ibland kommer det tider så man måste välja att rycka upp istället för att plantera. Tider då man måste vidare istället för att stanna.

ibland så måste jag lossa på andras krampaktiga fingrarna som håller

taget om mig och inte vända mig om utan gå framåt i livet. 

Framåt mot okända mål. Med alla dess konsenkvenser som följer.

Men ibland  när man offrar något så får man trefaldigt tillbaka.

Både på gott och ont

men är man medveten om riskerna och sina brister,

Kom ihåg, att älska andra människor är stort men att älska sig själv är större.

För när man älskar sig själv då kan man älska andra människor utan gränser utan krav.